Svart kjol 2.0

Den här lite småtråkiga kjolen har hängt i min garderob i många år nu. Jag har nog faktiskt bara använt den en gång när jag tänker efter. Den har nog varit lite för förståndig med sina fickor, lite för o-sexig eftersom den inte är helt tajt och pjtaa, inte 100% rätt helt enkelt. Men med lite fix och trix tänkte jag mig att det kunde vara dags att ge den en ny chans. Med en veckad, vaxbatikad frontpanel kan det väl inte bli annat än rätt? Svart kjol 2.0 helt enkelt!

Till detta behövdes inte så många olika prylar: själva kjolen, det fina vaxbatikade tyget jag ville dekorera med, sax, knappnålar och måttband. Plus symaskinen och strykjärnet förstås. Men de kan man ju, sträng taget, klara sig utan. (Om man har mer tålamod än jag, vill säga).

Jag började med att klippa till två lika långa och breda bitar av dekortyget så att de passade in lagom mellan framfickorna och tillsammans blev ungefär dubbelt så långa som kjolens längd. I mer exakta termer innebär det 15 centimeters bredd och ca 45 centimeters längd.

Jag sydde ihop de två tygbitarna till en lång, sick-sackade alla kanter och vek in och fållade långsidorna med minimal marginal, 5 millimeters sömsmån. Jag brukar gilla att vika in sömsmånen så man inte ser franskanten men eftersom mitt dekortyg var så tjockt denna gång gjorde jag det enkelt.

Att måtta ut mitt fram-linjen var extra enkelt med denna kjol, eftersom den hade en mitt fram-söm. Tyget syddes på 1 centimeter ovanför fållen och pressades uppåt.

Upptill sydde jag fast tätt intill linningen, med en extra stickning från rätsidan. Jag tycker att det gör stor skillnad för slutresultatet och det tar inte så fasligt mycket tid!

Den klurigaste delen av processen var sedan att bestämma hur breda veck jag ville att panelen skulle ha och hur långt ifrån varandra de skulle placeras. Jag erkänner mer än gärna att det krävdes en hel del provnålningar och även en del felsömnad innan jag fick till det rätt. Slutliga mått blev tio veck, ett var fjärde centimeter på kjollängden och med ett övervik på åtta centimeter.

Et voilà!

När jag kom på att jag skulle göra den här DIY:en tänkte jag en hel del på svenska designduon Noir et Blancs a/w 2008-kollektion. De använde sig ju av svart och vitt samt snygga vikningar och konstruktioner. Sen googlade jag dem och insåg att det var nog inte så jättelikt iallafall…

16 maj – regn, plugg och kjol med volang

Jag tänkte att det väl var på tiden att ni får se hur den fina volangkjolen ser ut på. Dock väldigt skrynklig efter två hela dagars sittande och gående i den!

Volangen är inte jättevolangig men räcker gott ändå. Jag tyckte det var väldigt bekvämt att klä ned den
lite med converse och en finstickad tröja i mohair. Självklart går den utmärkt att ha till blus och hög-
klackat med!

Det går ju bra att täcka magen med den också. Om man skulle få en fläck någon gång, eller så…

Åh du härliga västgötska himmel som bara dryper ner hela tiden!

Nu måste jag återgå till plugget. Hejdå!

Vad man kan göra om kvällen

Det är en sån här period igen när jag väljer bort bloggande och DIY för andra saker, både nödvändiga och trevliga. Men efter en dag av trevliga (8,6 km morgonjogg, chokladglasspaus när brandlarmet på skolan gick) och nödvändiga (skriva klart en 22-sidig sammanfattning i materiallära, gå ut med sopsorteringen) aktiviteter passade jag på att varva ned med lite korsstygnsbroderi i sängen. En bokstav närmre slutresultatet, ett nytt meddelande som byggs in i det stora hela. Resultatet får ni se någon gång efter sommaren. Nu ska jag sova så jag orkar med det föga inspirerande ekonomiplugget som väntar imorgon. LÄR!

Två drömmar som blev verklighet

Som jag nämnde tidigare har det varit systuga i min studentlya i helgen. Jag och Amanda började i fredags, höll på i cirka elva timmar (14.0-01.00) och hann bli klara med varsitt plagg och börja på ett var med. Igår hade jag annat för mig men när jag gled hem en sväng på eftermiddagen dunkade hip-hopen ur lägenheten när jag öppnade dörren, eftersom Amanda var på plats igen vid symaskinen. Och idag blev det dags för mig att slutföra det påbörjade, vilket har varit pilligt men roligt. Och jag är vansinnigt nöjd med resultatet på båda. Nog snackat – här har ni dem!

The scarf shorts – as seen hos Pierre Balmain, D&G med flera.

The peplum blouse. Finally har jag gjort en med volang. Som jag har tjatat.

Shortsen är verkligen fantastiska, jag kommer garanterat att bo i dem alla lediga dagar i sommar. Faktum är att de är så sköna att jag var på väg att gå och lägga mig i dem i fredags. Men någon måtta får det vara på att använda allt det nya på en gång. Blusen är inte helt otippat inspirerad från ett visst tidningsurklipp och jösses, vad likt de blev! Så snart jag får chansen ska jag ta med mig både shorts och blus ut i solen och fotografera ordentligt.

Trevlig söndagskväll på er! (Jag måste låta bli symaskinen resten av kvällen. Det finns en vetenskaplig artikel i materiallära att läsa till imorgon.)

Fredag 4 maj

Gudars skymning vad fint väder vi har haft i veckan! Självklart med en massa härliga vårkläder som fick luftas i solen. Men kameran – den lämnade jag hemma, i alla fall lagom tills det blev dags för fulväder igen i fredags. Då tog jag på mig rollen som sol själv, i min fina gulmönstrade DIY-tunika från förra våren. Dock kändes det inte helt hundra bra (kanske för att jag känt mig väldigt fin dagen innan, i solen. Ibland är det svårt att hålla kvar den känslan.) så jag la helt enkelt till det enda som hjälper i det läget: höga klackar och min trenchcoat. Enkelt och vardagssnyggt även om tårna frös en del, ska jag medge.

Det bästa med fredagen den 4 maj var dock inte kläderna jag hade på mig – utan kläderna jag gjorde! Amanda och jag hade sysession som resulterade i något riktigt fint och något som inte är riktigt klart ännu. Det kommer bilder senare, även om jag i min skapariver inte har dokumenterat processen denna gång. Jag ska bättra mig, men först ett par timmar till vid symaskinen bara för att det är så grymt kul!

En vänskapshelg

Det har varit en helt fantastisk långhelg, som ju egentligen inte ens är slut. Min vän tillika kusin Ida har förgyllt dagarna här i Borås med sin närvaro. Motion, skratt och en massa god mat har matchats med vin och pyssel. Jag som snart sprängs av all inspiration började än här, än där med en massa projekt. Ett var detta vänskapsarmband med kedjor, inspirerat av StyleScrapbook. Jag håller dock inte med henne om att vänskapsarmbanden är på väg att bli otrendiga. Kanske mest för att jag som vanligt är sist på bollen när det gäller denna ”trend”? Jag har i alla fall inte tröttnat på armparties ännu och tror inte jag kommer göra det särskilt snart heller! Nu fika med två andra godingar: Amanda o Therese!

Gammalt blir nytt. Igen.

Kvällens projekt har gått i väldigt snabbt, måste jag säga. Jag börjar verkligen älska att jobba med DIY. Det går så mycket fortare än när man gör allt från skratch och man får så mycket gratis. Inte helt gratis var denna bomullskjol som jag hittade på Myrorna i Ropsten förra helgen (jo, jag var uppe i Stockholm en sväng). Åttiofem kronor är väl inte hela världen, men hade den hängt på en galge i Kungsbacka hade den kostat tio. Well, well. Det var nog värt åttiofem riksdaler för en kjol i ett alldeles fantastiskt trevligt (och trendigt!) mönster, som dessutom passade perfekt i min midja, visade det sig när jag provade den idag. Dock var modellen bedrövligt tråkig så jag bestämde mig, egentligen redan på loppisen, att den skulle få ny skepnad.

Till att börja med mätte jag ut på mig själv ungefär vilken längd jag ville  ha på kjolen (50 centimeter från midjan för att vara exakt. Det blir en nästan-mitt-på-låret-längd på mig).

Klippa klippa. 15 centimeter av nederkanten rök snabbt. Ser ni nu vad fint mönstret är? Det är till och med guld på!

Det krävs en hel mätande och måttande och provande för att allt ska bli rätt. Kjolen är från början sydd i fyra våder som var mest klockade i sidorna, vilket gjorde att jag fick ta in rätt mycket i sidsömmarna, men även lite fram och bak. Mitt mål var att smalna av siluetten eftersom jag känner mig bekvämast och snyggast i ganska figurnära kjolmodeller.

Eftersom något av det tråkigaste jag vet när det gäller sömnad är att zig-zagga använder jag nästan jämt den här specialsömmen. Den både säkrar kanterna mot fransning och syr raksöm i ett! En annan sak som är rätt tråkig att göra är att pressa sömmarna när man sytt dem. MEN, det gör sån stor skillnad att jag faktiskt måste medge att jag numera aldrig låter bli med det.

När jag fått till formen på kjolen blev det dags att fixa lite med den överblivna nederkanten. Min plan var att äntligen (efter allt tjat!) sy en kjol med peplum, volang, runt midjan. Således: inga tygbitar till spillo. Som en extra bonus var den bortklippta nederkanten bara lite mer än dubbelt så lång som midjans omkrets, vilket gjorde att jag kunde sy ihop den dubbelt (alltså skapa en dubbel volang) som jag tycker ger bättre form på det hela.

Som det nu var, blev volangdelen aningens lång. Detta löste jag genom att sy två sömmar med längsta möjliga stygnlängd längst upp. Sedan kunde jag lätt dra till tyget så att det rynkade sig lagom mycket och fick rätt längd. Anledningen till att man syr i två rynktrådar är att vecken blir lättare att fördela jämt och snyggt längs med tygets längd.

Sen är det bara att nåla dit volangen där man vill ha den (i mitt fall precis nedanför kjolens befintliga linning) och sy mitt emellan de båda rynktrådarna. När tyget är på plats är det bara att dra ur/sprätta bort rynktråden. Jag valde att sy dubbla stickningar för att få volangens kant att bli så slät som möjligt, men det är ju upp till en själv hur noga man vill vara! Klart! (Okej, det tog ett par timmar. Men jag lägger mer än gärna ett par timmar en torsdagskväll på ett sånt här roligt projekt!)

VOILÀ!!

(Det syns till och med på bilderna att det tog ett par timmar att göra. typ fyra. Nu är dock den välstrukna nya kjolen rejält knölig igen. Den luktade fortfarande hemskt mycket lumpen loppis, så den fick gå en runda på snabbprogrammet i tvättmaskinen. Imorgon blir det invigning!)

Spets och sport

Jag kände att det var okej att fota ett foto i en tidning med mobilkameran så här tidigt på morgonen. Lite meta, ganska dålig kvalitet. Men det som var själva huvudsaken var ju motivet. Hur fint att kombinera spetsklänningen med sporttoppen? Jättefint!!

Travel essentials

Jag har varit på resande fot i Påsk. Tallin, St Petersburg och Helsingfors. Det gäller att packa smart i såna lägen. Jag löste det hela med att fokusera på detaljerna.

Ett halsband i vårfina färger. En praktisk och elegant frisyr. Armband. Och armband.

How to: Tvåfärgade jeans

Så blir det äntligen dags att ta er en snabbsväng bakåt i tiden för att beskriva hur jag sydde om två par jeans till ett. Jag har använt de nya, blockfärgade jeansen några gånger sedan jag gjorde dem och jag måste säga att jag är nästan helt nöjd med resultatet! De är perfekta till lite mer dressade/feminina överdelar och stylingar, brytningen mellan cool/urballad och vettig är perfekt. Ett jättebra komplement till min övrigt mer diskreta jeansgarderob, alltså!

Det jag gjorde var att ta två par jeans som gjort sitt – de svarta Acne var totalspruckna mitt/bak mellan benen (där alla mina jeans för övrigt spricker!) och mammas Filippa K som hade gett upp över knäna. Jag upplevde det som väldigt smidigt att de båda paren i grunden var ganska lika i storlek och passform, eftersom det kräver mindre ((ingen i detta fall) omsömnad förutom själva ihop-syendet.

Steg ett blev att forma den delen av byxorna som skulle komma att utgöra benen på de nya jeansen. Jag klippte bort den slitna linningen på de svarta jeansen och vek dem så att sidsömmarna hamnade på varandra. (Utåtsidan i bild är alltså dubbelvikta framstycken på jeansen, de sidor som pekar inåt är de dubbelvikta bakstyckena). Eftersom jag ville ha dem spetsiga fram på låret var det precis så jag klippte, samt rakare och något lägre på baksidan av låret.

När jag fått till de svarta byxbenen som jag ville ha dem, fick de agera mall för de blå jeansen som såklart också behövde formas till. De svarta jeansen la jag uppepå de blå, på såpass lagom höjd att benvidden stämde överens mellan de båda plaggen, och så ritade jag av vinkeln och linjen på blåjeansen.

 Tyvärr är detta den sista process-bilden jag har från den kvällen. Jag måste helt enkelt bli bättre på att dokumentera mina arbeten mer noggrant! (I det läget ingår det också att sluta recycla om kvällarna eftersom fotoljuset är helt hopplöst då!) De båda delarna syddes ihop räta mot räta så att sidsömmarna stämde överens och linjerna blev relativt raka. Lite press och en stickning så att sömsmånen ligger på plats senare så:

Det knivigaste med det här projektet var att få pilformen mitt fram att ligga snyggt. Det är alltid svårt med räta vinklar tycker jag, och tyvärr blev det jättebra på ben nummer ett, men lite sämre på ben nummer två. De veck ni ser på bilden är alltså dessvärre permanenta ”bulor” och inte rörelseveck som man kan tro, vilket är lite synd. Det är nog det enda jag stör mig på med byxorna, så det kanske blir till att sprätta och sy om. Vi får se. Än så länge känner jag mig rätt nöjd iallafall!